Vi frågade våra medarbetare om en situation då de som barn fick en ökad självkänsla och hur de använder sig av det i sitt arbete. Här är resultaten!
Intervju med Dibbers medarbetare, pedagogen Jeanette, om barns självkänsla
Hej jag heter Jeanette Höglund, 58 år, är en erfaren, glad, positiv och kreativ pedagog som har jobbat inom barnomsorgen sedan -95, jobbar just nu på Dibber Silverbäcken förskola i Silverdal, Sollentuna.
Bild på Jeanette som liten
Ett tillfälle då jag fick känna mig värdefull
Ett tillfälle då jag fick känna att jag var värdefull, och då min självkänsla ökade, var när jag som 4-åring på förskolan i Visby fick förtroendet att ensam ta emot min 2-åriga lillebror i hallen. Det var på en småbarnsavdelningen på min förskola och jag fick vara där med honom i någon timme och leka. Jag fick förtroende att ta med honom på avdelningen och jag fick höra: ”du är ju så snäll, fin, trygg och omhändertagande med din lillebror och andra småbarn så du kan nog få honom att trivas och våga leka här hos oss”.
Min lillebror hade något år vantrivts ordentligt på en annan förskola bara varit ledsen varje dag, vägrat leka och äta. Det ledde till att de skrev in honom på min förskola, trots att det egentligen var fullt. Det var en viktig situation eftersom mina föräldrar inte hade möjlighet att vara lediga igen och skola in i en ny förskola.
På grund av min hjälp den dagen så gick det hur bra som helst för min lillebror trots att vi gick på olika avdelningar i början.
Så använder jag min erfarenhet i dag
I dag använder jag mig av den händelsen i mitt arbete. Jag har haft förståelse för hur barnen känner det vid inskolningen, hur jag ska vara/göra med dem, inge trygghet, skoja med dem, ge dem intressanta och roliga saker att göra som får dem att tänka på annat. Jag minns första gången jag skolade in ett barn i förskolan (förutom min lillebror då ;)), det var på 90-talet, en inskolning som gick som en dans med en liten 1-åring.
