Tre medarbetare från Dibbers förskolor
Vi frågade våra medarbetare om en situation då de som barn fick en ökad självkänsla och hur de använder sig av det i sitt arbete. Här är resultaten!
Serife – vill få varje möte att kännas speciellt
Jag heter Serife Bezgin och jobbar i Vårbygård på förskolan Diamanten, avdelning Nyponet som är mobila förskolan och det är jag som kör bussen.
Serife (med familj) som liten
När jag var liten var vi en av två invandrarfamiljer i Sandviken där jag växte upp, och vi kände oss speciella på grund av det.
I dag använder jag detta i mitt arbete genom att få varje möte att kännas speciellt!
Catarina – att ta sig tid och vara där på riktigt
Hej! Jag heter Catarina och har arbetat inom förskola/skola sen jag blev klar förskollärare januari-82. I några år testade att arbeta som specialpedagog i skolans värld men känner att mina fötter är i förskolan så sedan ca 15 år tillbaka har jag arbetat som ledare inom förskolan. Jag har arbetat både kommunalt och privat.
Catarina som liten
När jag var liten så var jag och min lillasyster ofta hos vår granne ”Tant Alma”. Hon var nog inte så gammal egentligen, men i våra ögon var hon det, dessutom satt hon stilla för hon hade ont i sina höfter vilket gjorde att hon hade jättesvårt att röra sig. Hon satt där hon satt och hade då all tid i världen att bara vara med oss; hon lyssnade, hon var nyfiken, hon lärde oss saker, vi fick hjälpa henne med ex baka, laga mat…. hon var helt fantastisk för hon var så närvarande på riktigt!
Jag använder mig av det i dag genom att jag försöker; att både mot vuxna och barn att vara genuint intresserad av vad de har att berätta, oavsett vad! Att ta sig tid att vara där på riktigt, vara nyfiken på var och en.
För mig är det viktigt att skapa relationer till både vuxna och barn. Det finns inget härligare än när jag kommer till en förskola och jag hör en tvååring ropa ”Hej Catarina!” Det gör hela min dag!
Ewy – att få delta på lika villkor
Jag heter Ewy och jag är tillfördordnad rektor på Dibber Hökarbodens förskola.
Jag kände mig värdefull som barn varje gång jag deltog i diskussioner med vuxna på lika villkor. En gång så skulle min farbror måla om i sitt hus och bad mig följa med för att vara smakråd /välja tapeter/färg till sina olika rum. Tror jag var 7 eller 8 år gammal.
I dag använder jag denna erfarenhet på så sätt att jag jobbar för att alla ska få bidra med tankar idéer/vara delaktiga i processer utifrån sitt perspektiv. Jag leder som jag vill att mina medarbetare ska leda barnen.
